2012-09-07

Det som inte dödar gör dig starkare, eller?

Ensam i ett hus med andra? Hur kan man känna sig ensam bland vänner? Empa pratade tidigare idag om gener. Att alla här har samma musikgen och det är därför folket i huset funkar så bra. (Finns flera lägenheter i huset och det är inget tjafs om hög musik och sådana saker) Jag gillar musik men jag är inte intresserad av den som de andra är. Jag lyssnar på den men det är inte mer än så. Christian, Matte och Fagis lyssnar på musik och blir inspirerade, gör en slinga och lyssnar på den för att sedan i huvudet bygga på vilket blir ett beat. Samma sak när de gör en text, de lyssnar på en låt, kommer på något och bygger på tills de har en färdig text. Empa gillar att lyssna på musik och hon lyssnar med hela kroppen. Hon gillar att hitta ny musik och hon njuter av den på ett helt annat sätt än vad jag gör. Jag tror att det är därför jag känner mig så ensam här. Jag har en hästgen inte en musikgen. Jag känner mig lite utanför och jag vet att det delvis är mitt eget fel. Jag försöker men det går inte. Jag vill vara med men det är ändå någon spärr som gör att jag känner mig lite utanför. Samtidigt är det skönt att vara lite själv även om jag önskar att vi hade gjort lite mera annat. Det var nog därför jag trivdes bra innan festivalen började för då handlade inte allt om musik. Då var vi på stranden och sånt. Igår när vi var på Aqvaria kände jag mig inte utanför, kände heller inte behovet att dra mig undan. Idag när vi mest har hängt så har jag dragit mig undan och därför känt mig utanför. Men snart är jag hemma och det som inte dödar dig gör dig starkare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar