2012-02-06

Chantal W

Har inget smeknamn förutom Chantarallen som min vän Spansk började kalla henne. Men det är inget vardagsnamn utan mer ett roligt namn. 

Hon är utbildad medelsvår dressyr och har varit ute en del på tävlingsbanorna. 
Vet tyvärr inte hur reslutaten har varit. 
Jag har hållit på med henne i 7 år, detta blir vårat åttonde år tillsammans. 
När jag började rida henne stack hon med mig varje ridtur och ville bara backa ner i diken, eller småresa sig och vända samtidigt så hon kunde springa hem. Det gick inte att rida ut själv eller rida i skogen för då blev hon jättestressad. 
Första gången jag skulle rida ut själv så kom jag kanske 700 meter och sedan var det tvärstopp. 
När jag skulle tränsa henne höll hon bara upp huvudet så jag inte skulle komma åt. 
Men med åren har vi lärt känna varandra och nu tar hon ner huvudet när jag ska tränsa istället för upp. Hon följer öven efter mig när vi är i ridhuset hon får vara lös. Vi har haft flera roliga år tillsammans som har innehållit
 både galopprace, skeningar, hoppningar, dressyr, lektioner och massa mysiga stunder.

Vårat liv tillsammans nu är
promenader, gos, massage och
tömkörning.
Runt jul 2010 fick hon ett överben
på höger bak, hon var inte halt
men jag vågade inte rida. Vi hade
en veterinär ute som kollade Nicke
och då kollade han på henne med.
Det var ingen fara med överbenet
men han skrev ut metacam och sa
att jag skulle gå med henne. Tyvärr
så halka hon och sträckte sig. Hon
fick en rörelsetrörning som varit där
i ett år. För ett tag sedan började
hon få gurkmeja och har nu blivit
riktigt fin. Nu går hon rent, och jag
håller tummarna för att det förblir så,
Chantal är min bästa kompis och
kommer alltid betyda mest. <3





2 kommentarer:

  1. jättefina bilder på henne och fint skrivit om din vän, skönt att läsa att hennes ben verkar må bättre. kram mamma

    SvaraRadera
  2. Härligat att höra att min gamle vän mår bra och at hon blir så väl omhändertagen av dig! MVH/Carolina

    SvaraRadera