2011-10-06

Wintec och transporter

Igår prövade jag en Wintec cair dressyrsadel till Nikita.
Den låg väldigt bra på henne och den kändes skön att rida i.
Jag har ju inte ridit i sadel på ca: 4 år så det kändes ganska konstigt. Jag var ganska klumpig men tror man vänjer sig ganska snabbt igen. Men det var skumt att inte känna hästen ordentligt. Jag skrittade mest då vi red i hagen för att Chantal inte skulle bli ensam. Hagen är ganska guppig med grästuvor och så. Vill inte att hon ska snubbla och vricka sig så därför valde jag att skritta istället. Tog några travsteg bara för att kolla hur det kändes med sadeln, och det kändes bra. Ska förhoppningsvis rida i den igen på fredag om jag hinner till hagen. Ska ju måla Chantal och Nikitas box efter skolan. Men borde hinna till hagen också. Ska iaf prata med Lasse om den på fredag. Så håll tummarna.

Chantal är brunstig så var tvungen att tvätta benen på henne. Streckades även och gosade massor.
Jag saknar verkligen att rida henne. Eller bara ligga och mysa på henne. Hon är så trygg.
Jag och Spansk kunde ligga och prata på våra hästar ute i hagen eller i boxarna. Det var tider.
Saknar det gamla stallgänget. Allt var så enkelt då.
Men ska bli kul nu i höst när vi blir ett helt gäng igen.

På söndag ska ju hästarna komma hem! Längtar massor, samtidigt som det är ett en av de bästa dagarna är det också en av de hemskaste.
Förra året när vi skulle ta hem hästarna höll Chantal på att kvävas i transporten.
Hon hade lagt sig ner någon gång under färden. Jag kände att hon inte rörde sig lika mycket som hon brukar men kunde inte tänka mig att hon lags sig ner. Men när vi kommer fram och jag öppnar transportsdörren så ser jag henne ligga ner. Och hon har huvudet över bommen, när hon lagt sig så har hon fastnat med huvudet där. Och hon kommer inte loss. Jag ser svetten på henne och hon rosslar obehagligt. Jag får panik och känner hur tårarna är på väg. Sedan blir jag skitsnabb och springer in för att haka loss spännena. Först vill det inte, hon hänger liksom på något sätt. Så då lyfte jag upp huvudet på henne och fick sedan loss henne. Andetaget hon tog efter var så skönt. Men nu var det bråttom att öppna väggen och ta bort bommen ifall hon skulle resa sig. Så hon inte fastande igen. Hon låg ner kanske 1-2 minuter för att återhämta sig, sedan reste hon sig upp och vandra ut. Jag var så lättad när hon reste sig. Lät henne stå en sund ute och mumsa lite gräs sedan gick vi en promenad på 5 minuter för att se om hon skadat sig någonstans. Hon var inte skadad och går fortfarande lika snällt in i transporten som alltid.
Men jag är alltid lika nervös när jag ska öppna en dörren till transporten. Får hjärtklappning och förbereder mig på att se en skadad eller död häst. Hade stallet legat lite längre bort hade hon inte klarat sig.
Nu åker hon med öppen mellanvägg och lös. Så att hon ska kunna lägga sig om hon vill men inte fasta någonstans. Det känns också väldigt läskigt men ändå bättre.
Jag vet inte varför hon gör på detta sättet. Hon går alltid in jättesnällt men när hon väl är därinne börjar hon välta sig åt sidorna typ. Som om hon tappar balansen bara av att gå in i transporten. Detta gör hon även fast transporten står helt still.
Vet någon av er varför hon gör detta och vad kan man göra för att hjälpa henne?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar