Det är alldeles för mycket...

I går var vi tvungna att lämna tillbaka Challe till de evigt gröna ängarna.
Han hade bukhinneinflammation och fick tas bort akut.
Jag lider verkligen med Ann.

Det känns som om det hänt alldeles för mycket skit på alldeles för kort tid. Vi hinner knappt återhämta oss fören nästa katastrof knackar på.
Början på slutet brukar man säga och den dagen Lasse fick stroken var verkligen början på slutet.
Jag förstod att vi hade en tuff tid framför oss men absolut inte att den skulle vara så här tuff.
Just nu känns det som jag vill lägga ner allt som har med hästar att göra och bara gå och lägga mig.
Men det går inte, djur måste tas om hand även om man mår som ett vrak.

Vi hade ju sista festivalnatten i går och firade Christians födelsedag. Jag försökte stäng av och ha roligt för att inte förstöra för de andra. Det funkade korta stunder men tillslut var jag tvungen att gå hem. Det var alldeles för mycket folk och för hög musik och för mycket jobbiga tankar som ville in i mitt huvud.

Rörigt inlägg men behövde skriva av mig lite.. Är nämligen bara jag vaken här borta..