Nu har Izak varit död i ett år.
Det var ett år sen jag satt och kollade på DH och åt en kanelbulle när världen som jag kände den då slutade.
Då en främmande människa ringer hem till mig och säger att hon hittat min katt påkörd vid vägen.
Hon beskriver ungefär var och jag ringer till pappa storgråtandes och tvingar han att gå ut och leta.
Samtidigt som jag är arg över att jag bor i Farsta Strand och inte kan leta själv.
Det tog väl någon timme tills dom hittade min underbara vän.
Påkörd och lämnad.
Hoppas den som körde på honom har eller kommer dö en långsam och plågad död.
Saknar Kisse, när man kommer hem till pappa är det alltid något som saknas.
Min fina katt, den snällaste katten som finns eller aa fanns.
Vad fint skrivet Fia, det är alltitt svårt att förlora någon vare sig det är en människa eller djur.Tyvärr kommer du få uppleva det många gånger under livet,men man får minnas det postiva man fått genom åren.Mammma
SvaraRadera