Detta var inte hur jag tänkte att dagen skulle bli...

Det jag älskar mest över allt annat på denna jord är Chantal.
Idag höll jag på att mista henne.
När hon åker transport så brukar hon välta sig och denna gång så ramlade hon ner och la sig.
Hon kunde inte komma upp utan höll på att strypas av frambommen, hade bilresan varat kanske 3-5 minuter längre vet jag inte om hon hade levat nu.
Den känslan är skrämmade.
På några minuter hängde hela mitt liv, min favorit.
Vad skulle jag göra utan henne?
Hur skulle jag klara mig?
Jag älskar henne.

Bilden när hon ligger där och håller på att strypas vill inte lämna mig, den poppar upp ibland och inte är det kul.
Finns en massa tänk om, men nu gick ju allt bra så egentligen borde jag vara glad.
Men är ändå orolig och ledsen.